Detektiven Emil och vi – nu är det slut

Tänk vilket fantastiskt, intressant och lärorikt arbete det blev med Detektiven Emil och vi. Det hade jag inte den blekaste aning om när jag för två somrar sedan fick idéen att arbeta med böckerna om detektiven Emil Wern. Tänk att jag och mina elever fick möjlighet att lära oss så oerhört mycket om Google, Wikipediaupphovsrätt , webbpublicering och en hel del annat. Genom detta arbete öppnade vi upp vårt klassrum och vem som helst som hade lust att titta förbi kunde se vad vi gjorde, hur vi tänkte och de kunde också hjälpa mig och eleverna i vårt sökande efter svar på våra funderingar.

Nu har vi läst tre böcker och granskat dem från topp till tå. Eleverna fick möjlighet att diskutera böckernas innehåll med både författaren och illustratören. Eleverna fick utforska Visby innerstad och dess museum och till slut kollade vi upp det där med sopor och sophantering. Nu är det slut så nu får vi arbeta och undersöka något annat. Men eleverna vill fortsätta att läsa de andra böckerna om Emil Wern – vi har några vi ännu inte har hunnit läsa.

Tänk vad lärorikt det är att läsa böcker och så mycket det går att lära av bokstäver som samlats i en bok tillsammans med fina illustrationer! Tack Anna Jansson och Mimmi Tollerup för fantastiska böcker som möjliggjorde att jag hade undervisning för två långa år att genomföra då skönlitteraturen stod i fokus tillsammans med moderna verktyg i undervsningen.

Att glutta på vad någon annan skriver

Jag ser något spännande hända när mina elever skriver i de bloggar som vi har tillsammans. De kan glutta lite på vad någon annan skriver och få draghjälp, inspiration och skrivhjälp när de inte riktigt vet vad de själva ska skriva om. Vår blogg blir en mötesplats där eleverna träffas och där de hjälper varandra utan att vara riktigt medvetna om det. De stöttar varandra. Hade eleverna enbart gjort sina skoluppgifter i en skrivbok eller i ett räknehäfte hade de inte kunnat dela med sig på samma sätt. Chansen att glutta i en skrivbok som ligger i en skolbänk eller i en låda är inte så stor. En blogg är öppen för alla som vill titta in.

Vad ser jag egentligen?

Vad ser jag som lärare när jag läser något eleven har skrivit?
Ser jag det eleven kan, det eleven inte kan eller både och?
Vad ser du?

Idag såg jag en elev som skrev en dialog. Det var talstreck på varenda rad, en hel A4-sida fylld med talstreck i den vänstra marginalen.

Vad såg jag och vad såg jag inte?

Att skriva tillsammans

Det är intressant hur en planerad lektion blir en helt annan och tusen gånger bättre. Jag skriver allt mer tillsammans med eleverna via projektorn. De säger och jag skriver. Nu på senare tid är det allt fler elever som gärna går fram och skriver istället för mig och självklart tar jag ett steg åt sidan. En engelsk lektion där eleverna hade samlat ihop sina faktakunskaper om Gotland som sedan skulle skrivas in i DetektivenEmilochvi blev också diskussioner om grammatik och längdmått i olika länder. Jag tycker att eleverna är modiga när de går fram till SMART-board datorn för att skriva – jag hoppas att det är ett tecken på trygghet i gruppen. De andra eleverna tittar på det som eleven skriver och kommer sedan med konstruktiva frågor och hjälpande svar för att utveckla varandra i stavning, grammatik, fakta och mycket annat. I dessa diskussioner, utifrån elevernas texter, diskuterades grammtik på ett mycket naturligt sätt – Varför ”a” eller ”an”, ”has” eller ”have” och genitiv-s. Vi fick lära oss om ”mile” – eftersom eleverna ville översätta ”mil” till ”mile” och jag skriver vi eftersom det inte enbart är eleverna som lär. Jag lärde mig vad soptipp hette och landskapsdjur ställde jag mig lite frågande till men eleverna hade minsann slagit upp ordet och så var det med det. Jag anser att vi ska ta tillvara elevernas texter för att använda dem för undervisning, det ger så oerhört mer än att läraren rättar och sedan är det inget mer med det.

Hon är grunden till min handstil

Jag såg mig själv skriva ner ordet ”och” på pappret framför mig. Jag och eleven letade efter ordet ”och” i boken som vi läste och jag skrev ner ordet med både gemena och versaler – och vips var jag själv en elev, i en skolbänk, i ett klassrum för ganska så länge sedan.

Jag var elev i  Elisabeths klass och Elisabeth var den som enligt min mening skrev så fantastiskt vackert att jag aldrig släppte hennes penna ur mitt synfält. Jag följde hennes minsta rörelse, jag fokuserade mer på HUR hon skrev än VAD hon skrev. Jag kommer än idag ihåg hur det såg ut när hon skrev, hur hon fattade pennan, hur hon suddade, hur hon lade sina pennor i sitt pennskrin och hur hennes fingra och händer såg ut när hon slöt dem runt en penna. Hon påverkade mitt sätt att skriva, hon är grunden till min handstil. Jag är övertygad om att jag efterliknade hennes sätt att skriva, att jag memorerade hennes konstverk och att det är därför jag skriver som jag gör idag.

Vi lärare påverkar våra elever. Vad det är vi påverkar vet vi inte där och då, men att vi gör det är det nog ingen som ställer sig frågande till. Om vår påverkan är hur vi skriver med en penna eller något helt annat, det ska vara oskrivet, men vi är viktiga vuxna för våra elever och det bör vi ta tillvara på. Och tänk om jag kunde få träffa Elisabeth igen, då skulle jag be henne skriva något och jag skulle självklart sitta och njuta av att se henne skriva igen.

Skrivprojekt i olika genrer

Jag satt och funderade på de skrivprojekt som vi håller på med. Ett oväntat skrivprojekt blev flaskposten som vi hittade. Igår kom svaret från de båda pojkarna i Nässjö. Brev, bilder, e-mailadresser och Facebookkonoton – så skrivandet mellan oss och dem kan fortsätta. Eleverna skriver också till Radioskrivarklubben, det har jag skrivit om här. Två av eleverna har nu fått sitt skrivande inspelat och vi väntar med stor spänning på att få höra den färdiga radioteatern. De andra eleverna skriver också och vi hoppas självklart att fler av eleverna ska få sina skrivna berättelser uppspelade på radion. Och så skriver vi vidare på Detektiven Emil och vi. Ett mycket spännande arbete som kan bli hur stort och innehållsrikt som helst. Jag ser så många möjligheter med detta bok/bloggprojekt och det poppar ständigt upp nya idéer. Jag antecknar för fullt, i anteckningsböcker och i min mobiltelefon. Inte hade jag trott att vi skulle kunna komma på så många intressanta och spännande infallsvinklar utifrån Anna Janssons Silverskatten. Att en bok kan skapa undervisningsinnehåll för ett helt läsår – det är fantastiskt. Så vi skriver på, allt från guppande flaskposter till skrivande ute på nätet.
Bild: Marie Andersson

Kraften i böckers innehåll

Åh, om ni bara kunde se mig. Jag hoppar, fnissar och klappar händerna! (nästan i alla fall). Jag har suttit och spånat kring vårt arbete med Emil Wernböckerna. Tänk vad mycket fantastiskt roligt, kreativt och intressant vi i skolan kan göra – utifrån en enda bok. Då förstår man kraften i böckers innehåll, det gäller bara att komma på hur att använda dem. Ju mer jag tänker kring Emil Wernböckerna ju fler tokiga idéer får jag. Undrar om lärare får ha tokiga idéer? Jo, det tror jag absolut att vi kan få ha, bara de går att förankra i vårt uppdrag, då får man nog toka på bäst man vill. Vi kan läsa böcker och så kan vi läsa böcker, ensamma eller tillsammans och undervisa om det vi läser – lyfta upp bokens innehåll till undervisning. Och att lyfta upp bokens innehåll genom att göra en trist bokrecension, det duger inte alls. Nej, vi har ett viktigare uppdrag än så.

Och allt det här tokiga då, undrar ni kanske. Jo, jag tänker kokosbollar, teater, saft, film, radio, dialekter, fantasi, anteckningsböcker, pröva, smaka, gilla eller inte – allt i en enda salig röra. Men det här är enbart min tokblandning, imorgon kommer elevernas idéer och då blir det kanske än tokigare än vad det redan är.

Två meningar

Två meningar har du på dig att göra läsaren nyfiken på det du skriver. Två meningar, det är inte mycket. Därför är början på det vi skriver av största vikt. Och det är skillnad på att skriva och beskriva. Till sist är följande ord av stor betydelse när vi skriver: fantasi, detaljer, beskrivningar, humor, överraskningar och våra sinnen (syn, känsel, hörsel, lukt och smak). Undersök några böcker och se hur författaren börjar sin bok, kolla in de första två meningarna. Det skulle kunna vara en intressant lektion och det skulle också vara intressant att få höra efterföljande diskussioner.