Entreprenörskap = geocaching?

Entreprenörskap i skolan har varit i fokus sedan innehållet i Lgr11 blev synligt. Tycker inte att det är helt lätt att få kläm på vad entreprenörskap egentligen innebär för vår undervisning med de yngre eleverna så jag har skrivit om det tidigare här och här och här. Jag försöker bena ut textens innebörd.

Idag får jag en länk från Facebook där Skolverkets generaldirektör skriver om entreprenörskap i skolan. Jag citerar några rader:

Satsningen på entreprenörskap i skolan är en del i de skolreformer som just nu sjösätts. Tanken är att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. Det handlar även om att främja barns och elevers nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Barn och elever ska vara aktiva aktörer snarare än passiva mottagare, och arbetsformer som stimulerar fantasi och skapande har en framträdande plats.

Jag tänker på geocaching direkt – nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Arbetsformer som stimulerar fantasi och skapande där eleverna är aktiva aktörer. Ja inte vet jag, men jag tolkar det i alla fall som att geocaching skulle kunna vara ett sätt att arbeta entreprenöriellt i skolan. Någon annan som har något att tillägga?

… släpp fantasin lös!

Jag tjatar vidare om geocaching i skolan. Och det är inte bara jag som har förstått det pedagogiska, utmanande och engagerande i att använda det. Här möter du Melanie Burford, Library Media Specialist, från Texas som också har förstått och ser möjligheterna i att använda geocaching i undervisningen.

Och varför pratar vi alltid klassuppsättningar i samband med böcker? 1/2 klassuppsättning med digitalkameror, 1/2 klassuppsättning med GPS:er, 1/2 klassuppsättning med… släpp fantasin lös!

Creative Commons – en bilduppgift och ett gemensamt lärande

Jag funderade på hur eleverna skulle kunna förstå Creative Commons-licenserna, att de skulle äga dem,  för det här är inte helt enkla saker. Jag själv får ibland stanna upp och tänka till ordentligt för att vara säker på att jag hänvisar och skriver rätt. Så jag kom på att vi skulle kunna göra en bilduppgift av det hela:

Eleverna fick utgå från att tänka på något som är cirkelformat (de kom med massor av olika förslag, t ex: boll, glasögon, kikare, hjul, glasskulor, fönster etc), eftersom CC-licenserna är runda och därefter skriva in de olika licenserna i cirklarna. Utifrån det fick eleverna sedan skapa sina egna bilder. Elevernas fantasi och kreativitet går inte att ta miste på. Och att sedan en elev sätter upp sin bild på whiteboarden i klassrummet och skriver sitt namn och sina CC-licenser under sin bild visar på att fler och fler elever börjar förstå vad CC-licenserna innebär.

Men det finns också elever som tycker att det här är onödigt eftersom eleverna på hemmaplan inte alls bryr sig om att leta cc-licenserat material utan lånar verk både här och där. Och det kanske ligger en poäng i det, men samtidigt ser och hör jag att eleverna blir mer och mer medvetna om upphovsrätt och Creative Commonslicenserat material när vi arbetar med olika arbeten i skolan eftersom vi diskuterar det här nästan varje dag i skolan. Jag tror och hoppas att deras medvetenhet och kunskaper om detta kommer att följa med dem i deras framtida liv.

Att arbeta med det här är också en stor utmaning för mig eftersom jag inte kan ”allt” utan  måste lära mig parallellt med eleverna.  Senast igår fick jag något nytt att fundera på då en elev kom och sa att de hade hittat en bild via Google till sitt världsarvsarbete. De hade sedan gått vidare och undersökt websidan och där inte hittat något copyrightmärke och tyckte därför att det var fritt fram att låna bilden. Det här exemplet visar på att vi lärare har mycket att lära tillsammans med eleverna och att vi ständigt ställs inför nya utmaningar i vårt gemensamma lärande.

Jag älskar när det inte blir som jag tänkt utan som eleverna undrar

Alla lektioner har en planering utifrån kursplanerna men jag älskar när lektionerna inte blev som jag hade tänkt utan det blir elevernas nyfikenhet och undran som blir innehållet på lektionerna. Vi arbetar med världsarven som tema i skolan och vi i min grupp arbetar med Frihetsgudinnan. Vi har tittat på filmer, läst artiklar från Internet (för det finns väldigt dåligt med litteratur om just Frihetsgudinnan). Vi har självklart utgått från vad eleverna redan kunde och vad de ville veta mer om. Jag älskar när en engelskalektion blir matematik, geografi, historia och samhällskunskap och svenska och …. Full aktivitet och många frågor: ”Får jag använda mobilen”, ”Hur långt är det amerikanska måttet feet?”, ”Varför blev det si, varför blev det så? ”Varför måste man tala om källan?” ”Kan vi inte titta på YouTube?”

Och appropå – Varför använder vi inte YouTube mer i undervisningen än vad vi gör? Eller jag kanske ska omformulera mig, varför gör inte jag det? YouTube är en direkt kanal ut i världen, inom alla områden, inom alla ämnen. I like YouTube!

Så idag har engelskalektionen bl a innehållit:

  • hur man räknar ut det amerikanska måttet feet till centimeter,
  • det mesta som har med Frihetsgudinnan att göra,
  • CreativeCommonsbilder på Flickr,
  • vi har sett YouTubeklipp om 11 septemberattacken, hur/om människor överlevde, om de hoppade, varför de hoppade, om de kunde ta sig ut, flygsäkerhet, flygsäkerhetskontroller, vätska eller inte på flygplan,
  • vi har diskuterat koppar och varför den blir grön,
  • använda mobilen
  • vi har prövat oss fram hur man gör en tankekarta överblickbar,
  • vi har diskuterat hur man ska omvandla feet till meter,
  • vi har pratat källor och källhänvisning,
  • vi har letat reda på en webadress till en text som jag skrev ut men glömde bort att skriva upp URL-adressen,
  • vi har läst tillsammans,

Det är sådana här dagar som jag bara älskar mitt yrkesval. Och så har jag kommit på en sak till, jag klarar inte att undervisa utan datorn!

Skrivprojekt i olika genrer

Jag satt och funderade på de skrivprojekt som vi håller på med. Ett oväntat skrivprojekt blev flaskposten som vi hittade. Igår kom svaret från de båda pojkarna i Nässjö. Brev, bilder, e-mailadresser och Facebookkonoton – så skrivandet mellan oss och dem kan fortsätta. Eleverna skriver också till Radioskrivarklubben, det har jag skrivit om här. Två av eleverna har nu fått sitt skrivande inspelat och vi väntar med stor spänning på att få höra den färdiga radioteatern. De andra eleverna skriver också och vi hoppas självklart att fler av eleverna ska få sina skrivna berättelser uppspelade på radion. Och så skriver vi vidare på Detektiven Emil och vi. Ett mycket spännande arbete som kan bli hur stort och innehållsrikt som helst. Jag ser så många möjligheter med detta bok/bloggprojekt och det poppar ständigt upp nya idéer. Jag antecknar för fullt, i anteckningsböcker och i min mobiltelefon. Inte hade jag trott att vi skulle kunna komma på så många intressanta och spännande infallsvinklar utifrån Anna Janssons Silverskatten. Att en bok kan skapa undervisningsinnehåll för ett helt läsår – det är fantastiskt. Så vi skriver på, allt från guppande flaskposter till skrivande ute på nätet.
Bild: Marie Andersson

Rektorer, föräldrar, grannar och alla ni andra – lämna ett avtryck

Lite drygt en månad har gått sedan vi satte igång att arbeta med EmilWernböckerna. Eftersom jag tycker att det är en självklarhet att använda tekniken i undervisningen var det självklart att skapa en blogg där vi kan berätta om hur vi arbetar i skolan, hur vi tänker, vad vi ställer oss frågande till, vad vi vill undersöka, vad vi är kritiska till, allt enligt kursplanen i svenska:

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera, … utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag, … samt utvecklar sin förmåga att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap.

 Arbetet med böckerna hade jag gjort även om jag inte hade haft tillgång till bloggen, men jag vill att vi i skolan delar med oss av arbetet vi gör i det klassrum, i den skog eller i den gympasal vi befinner oss i. Att enbart hänga upp teckningar på väggarna och skriva i skrivböcker som läggs i lådor kanske är okej för andra lärare, men inte för mig. Jag vill att innehållet i vår undervisning ska segla ut från klassrummet och även befinna sig på andra platser än där vi är. Jag vill att den hamnar hos rektorn, andra rektorer, föräldrarna, andra föräldrar, kollegorna, andra kollegor, farmödrar, mormödrar, kusiner, bästa kompisen, FB, Skolverket, Skolinspektionen, grannen, ja hos vem som helst som är intresserad och nyfiken på vad man gör i en svensk skola år 2010.

Hur går då själva arbetet kanske ni undrar? Just nu är vi inne i själva läsprocessen, vi lär känna Emil och hans värld. Jag läser högt ur boken Silverskatten tillsammans med eleverna. Utifrån det diskuterar vi vad vi läser. Så fort eleverna undrar över något tas det upp till diskussion vilket innebär att vi inte hinner speciellt många sidor på en lektion ;)  Antal sidor är helt oväsentligt och det tror jag också är viktigt för eleverna att förstå. Våra gemensamma diskussioner om innehållet i boken ger alla som finns i klassrummet en möjlighet att ta till sig andras funderingar och tankar kring hur man kan tänka när man läser. Alla lär sig, oavsett om man är lyssnare eller talare. Vi har så intressanta diskussioner och jag häpnar över elevernas engagemang och nyfikna funderingar. Vi läser inte bara en bok, vi diskuterar livet. Jag har skapat egna konton till alla elever, men alla har ännu inte haft tillfälle att skriva – förhoppningsvis ska det bli ändring på det ju längre vi arbetar med boken och bloggen. Några av eleverna är engagerade och skriver hemifrån andra är inte alls intresserade. Jag hoppas att detta ska ändra under läsåret som går eftersom vi ska arbeta med det här ända fram till sommaren. Bloggen ska även användas för att lära eleverna mer om upphovsrätt, källkritik, hur man skriver , hur fungerar men det får vi återkomma till lite längre fram. Jag som lärare har ett ansvar att lyfta dessa frågor till ett undervisningsinnehåll eftersom eleverna inte kan så mycket som vi tror om just dessa områden. Sedan kan de söka och leta, javisst, men att gå på djupet kring detta är lärarens uppgift att göra eleverna nyfikna på.

Det jag skulle önska för elevernas skull är att ni som är inne på bloggen för att läsa också lämnar ett avtryck efter er! Anna Jansson är vår flitigaste kommentator och det är vi väldigt glada och tacksamma för. Att hon läser och kommenterar gör eleverna engagerade och de vet att någon läser. Vi följer också statistiken på vår blogg med stort intresse. Så snälla! Gå in och kommentera här – det räcker med några få ord eller en mening och du kan ju vara anonym om du vill. Jag vet av egen erfarenhet att det var viktigt med kommentarerna när jag var ny i bloggvärlden - det sporrade till fortsatt skrivande när jag visste att någon läste det jag skrev. Att kommunicera är den allra viktigaste delen av arbetet med EmilWernbloggen. Att skriva till någon som faktiskt läser det vi skriver – det finns riktiga mottagande läsare därute i cyberspace. Ställ det mot att skriva ner sina funderingar i en skrivbok som kanske läraren och någon kompis läser och som sedan läggs ned i en låda/bänk - ja du förstår.

Jag får också tillgång till elevernas kunskaper om Visby och Gotland vilket får mig att tänka på nytt undervisningsinnehåll. En bok kan med andra ord skapa undervisning i alla ämnen under ett helt läsår, det är jag helt övertygad om. Nu ser inte organisationen ut så där jag befinner mig men det skulle kunna gå. Om min entusiasm är lika stor hos eleverna vet jag faktiskt inte så det får bli min nästa uppgift att ta reda på.

Kraften i böckers innehåll

Åh, om ni bara kunde se mig. Jag hoppar, fnissar och klappar händerna! (nästan i alla fall). Jag har suttit och spånat kring vårt arbete med Emil Wernböckerna. Tänk vad mycket fantastiskt roligt, kreativt och intressant vi i skolan kan göra – utifrån en enda bok. Då förstår man kraften i böckers innehåll, det gäller bara att komma på hur att använda dem. Ju mer jag tänker kring Emil Wernböckerna ju fler tokiga idéer får jag. Undrar om lärare får ha tokiga idéer? Jo, det tror jag absolut att vi kan få ha, bara de går att förankra i vårt uppdrag, då får man nog toka på bäst man vill. Vi kan läsa böcker och så kan vi läsa böcker, ensamma eller tillsammans och undervisa om det vi läser – lyfta upp bokens innehåll till undervisning. Och att lyfta upp bokens innehåll genom att göra en trist bokrecension, det duger inte alls. Nej, vi har ett viktigare uppdrag än så.

Och allt det här tokiga då, undrar ni kanske. Jo, jag tänker kokosbollar, teater, saft, film, radio, dialekter, fantasi, anteckningsböcker, pröva, smaka, gilla eller inte – allt i en enda salig röra. Men det här är enbart min tokblandning, imorgon kommer elevernas idéer och då blir det kanske än tokigare än vad det redan är.

Vad, hur, när, berätta?

Jag är intresserad av frågan och jag försöker bli medveten om hur jag ställer frågor till mina elever. Jag har under den senaste veckan försökt att ställa öppna frågor men oftast kommer jag på mig själv med att fråga de där trista och stängda frågorna. Då biter jag mig i läppen och ibland hinner jag faktiskt avbryta mig själv när jag är på väg att ställa den stängda frågan. Jag har nu bett mina elever att säga till mig om jag ställer stängda frågor, på så sätt blir både de och jag uppmärksammade på hur att fråga frågor.  Än så länge har ingen elev opponerat sig men både de och jag befinner oss i en lärande fas och när vi lär måste det få ta tid. Jag har lovat mig själv att bli medveten om hur att ställa frågor. Det är inte lätt, inte alls, men jag är medveten om mitt sätt att fråga (oftast när jag redan ställt den där hopplöst trista 0ch stängda frågan) men hoppas att mina frågor snart blir de öppna frågorna, de som sätter fart på nyfikenheten, fantasin och kreativiteten.

Två meningar

Två meningar har du på dig att göra läsaren nyfiken på det du skriver. Två meningar, det är inte mycket. Därför är början på det vi skriver av största vikt. Och det är skillnad på att skriva och beskriva. Till sist är följande ord av stor betydelse när vi skriver: fantasi, detaljer, beskrivningar, humor, överraskningar och våra sinnen (syn, känsel, hörsel, lukt och smak). Undersök några böcker och se hur författaren börjar sin bok, kolla in de första två meningarna. Det skulle kunna vara en intressant lektion och det skulle också vara intressant att få höra efterföljande diskussioner.

Lyssna, lyssna, LYSSNA!

Vi har idag haft besök av Utbildningsradion. Eleverna har blivit inbjudna att få skriva för Radioskrivarklubben. Det verkar bli ett spännande projekt och har eleverna tur kommer deras skrivande att bli radioteater. Vi fick lyssna på flera olika avsnitt på tidigare avsnitt från Radioskrivarklubben och att se eleverna när de lyssnade på radioteater var helt underbart. De drogs med och in i teatern, ögon blev stora, frågande och det fnissades, det blev tyst och de hoppades till när något spännande hände. Jag insåg när jag satt där att det antagligen lyssnas på tok för lite på radio/teater ute i våra skolor. Eleverna borde få möjlighet att själv få fantisera och skapa bilder genom att vara en lyssnare.

Eleverna var oerhört engagerade och under maten diskuterades det för fullt kring borden om hur radioteatern egentligen slutade, hur den egentligen var, om det var si eller om det var så. De var inte överens, men det behöver de ju inte vara. Att få berätta, diskutera och argumentera är viktiga ord i kursplanen och idag kursplanades det för fullt. Ämnets syfte och roll och några strävansmål bekräftar det:

Utbildningen i ämnet svenska syftar till att ge eleverna möjligheter att använda och utveckla sin förmåga att tala, lyssna, se, läsa och skriva samt att uppleva och lära av skönlitteratur, film och teater.

Ämnet skall ge läs-, film- och teaterupplevelser och tillfällen att utbyta erfarenheter kring dessa.

Svenskämnet syftar till att tillsammans med andra ämnen i skolan utveckla elevernas kommunikationsförmåga, tänkande och kreativitet.

– utvecklar sin fantasi och lust att skapa med hjälp av språket, både individuellt och i samarbete med andra,

– utvecklar en språklig säkerhet i tal och skrift och kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika sammanhang samt genom skrivandet och talet erövrar medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan,