Vilka är argumenten?

Att låta eleverna få använda sina mobiltelefoner eller inte på lektionen är en het potatis.

mobilen i undervisningen

För mig är det en självklarhet att den får användas om den kan användas som ett pedagogiskt verktyg – vilket den kan:

  • skriva SMS (kommunikation: engelska, svenska, tyska, japanska – ja vilket språk som helst)
  • skicka MMS (kommunikation: bild, engelska, svenska, tyska, japanska – ja vilket språk som helst)
  • fotografera (kommunikaiton: bild, svenska, engelska osv)
  • videofilma (kommunikation: bild, svenska, engelska osv)
  • använda miniräknare (matematik)
  • dokumentera (språk, bild)
  • geocaching (geografi, svenska, engelska, matematik)
  • appar (alla ämnen)
  • musik (musik)
  • tidtagning (matematik, idrott)
  • klocka (matematik, engelska)
  • ljud (svenska, musik osv)
  • spel (alla ämnen)
  • … och säkert en hel del andra saker

mobilen i undervisningen

Så vilka är argumenten EGENTLIGEN för att inte använda mobilen i undervisningen?

Tänk om vi hade tid att diskutera pedagogiskt …

Tänk om vi hade tid att diskutera pedagogiska frågor och funderingar … tänker jag och avbryter min tanke med detsamma. Tid? Tid har vi men hur prioriterar vi tiden? Vad diskuteras i skolan idag? Praktiska saker, pedagogik, styrdokument, skolbussen, raktvaktsschema…? Vad är viktigt att diskutera när vi samlas och vad kan istället diskuteras via mail? En prioriteringsfråga som kan skapa mer tid för det pedagogiska.

Jag är uppfylld av pedagogiska diskussioner, tankar och en heldag med information från Skolverket angående ny skollag, läroplaner och kursplaner (Lgr11). Det är utvecklande att diskutera pedagogigskt. Det är utvecklande att diskutera tillsammans med andra lärare från andra skolor. Så hur använder vi vår tid egentligen?

Skrivprojekt i olika genrer

Jag satt och funderade på de skrivprojekt som vi håller på med. Ett oväntat skrivprojekt blev flaskposten som vi hittade. Igår kom svaret från de båda pojkarna i Nässjö. Brev, bilder, e-mailadresser och Facebookkonoton – så skrivandet mellan oss och dem kan fortsätta. Eleverna skriver också till Radioskrivarklubben, det har jag skrivit om här. Två av eleverna har nu fått sitt skrivande inspelat och vi väntar med stor spänning på att få höra den färdiga radioteatern. De andra eleverna skriver också och vi hoppas självklart att fler av eleverna ska få sina skrivna berättelser uppspelade på radion. Och så skriver vi vidare på Detektiven Emil och vi. Ett mycket spännande arbete som kan bli hur stort och innehållsrikt som helst. Jag ser så många möjligheter med detta bok/bloggprojekt och det poppar ständigt upp nya idéer. Jag antecknar för fullt, i anteckningsböcker och i min mobiltelefon. Inte hade jag trott att vi skulle kunna komma på så många intressanta och spännande infallsvinklar utifrån Anna Janssons Silverskatten. Att en bok kan skapa undervisningsinnehåll för ett helt läsår – det är fantastiskt. Så vi skriver på, allt från guppande flaskposter till skrivande ute på nätet.
Bild: Marie Andersson

Rektorer, föräldrar, grannar och alla ni andra – lämna ett avtryck

Lite drygt en månad har gått sedan vi satte igång att arbeta med EmilWernböckerna. Eftersom jag tycker att det är en självklarhet att använda tekniken i undervisningen var det självklart att skapa en blogg där vi kan berätta om hur vi arbetar i skolan, hur vi tänker, vad vi ställer oss frågande till, vad vi vill undersöka, vad vi är kritiska till, allt enligt kursplanen i svenska:

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera, … utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag, … samt utvecklar sin förmåga att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap.

 Arbetet med böckerna hade jag gjort även om jag inte hade haft tillgång till bloggen, men jag vill att vi i skolan delar med oss av arbetet vi gör i det klassrum, i den skog eller i den gympasal vi befinner oss i. Att enbart hänga upp teckningar på väggarna och skriva i skrivböcker som läggs i lådor kanske är okej för andra lärare, men inte för mig. Jag vill att innehållet i vår undervisning ska segla ut från klassrummet och även befinna sig på andra platser än där vi är. Jag vill att den hamnar hos rektorn, andra rektorer, föräldrarna, andra föräldrar, kollegorna, andra kollegor, farmödrar, mormödrar, kusiner, bästa kompisen, FB, Skolverket, Skolinspektionen, grannen, ja hos vem som helst som är intresserad och nyfiken på vad man gör i en svensk skola år 2010.

Hur går då själva arbetet kanske ni undrar? Just nu är vi inne i själva läsprocessen, vi lär känna Emil och hans värld. Jag läser högt ur boken Silverskatten tillsammans med eleverna. Utifrån det diskuterar vi vad vi läser. Så fort eleverna undrar över något tas det upp till diskussion vilket innebär att vi inte hinner speciellt många sidor på en lektion ;)  Antal sidor är helt oväsentligt och det tror jag också är viktigt för eleverna att förstå. Våra gemensamma diskussioner om innehållet i boken ger alla som finns i klassrummet en möjlighet att ta till sig andras funderingar och tankar kring hur man kan tänka när man läser. Alla lär sig, oavsett om man är lyssnare eller talare. Vi har så intressanta diskussioner och jag häpnar över elevernas engagemang och nyfikna funderingar. Vi läser inte bara en bok, vi diskuterar livet. Jag har skapat egna konton till alla elever, men alla har ännu inte haft tillfälle att skriva – förhoppningsvis ska det bli ändring på det ju längre vi arbetar med boken och bloggen. Några av eleverna är engagerade och skriver hemifrån andra är inte alls intresserade. Jag hoppas att detta ska ändra under läsåret som går eftersom vi ska arbeta med det här ända fram till sommaren. Bloggen ska även användas för att lära eleverna mer om upphovsrätt, källkritik, hur man skriver , hur fungerar men det får vi återkomma till lite längre fram. Jag som lärare har ett ansvar att lyfta dessa frågor till ett undervisningsinnehåll eftersom eleverna inte kan så mycket som vi tror om just dessa områden. Sedan kan de söka och leta, javisst, men att gå på djupet kring detta är lärarens uppgift att göra eleverna nyfikna på.

Det jag skulle önska för elevernas skull är att ni som är inne på bloggen för att läsa också lämnar ett avtryck efter er! Anna Jansson är vår flitigaste kommentator och det är vi väldigt glada och tacksamma för. Att hon läser och kommenterar gör eleverna engagerade och de vet att någon läser. Vi följer också statistiken på vår blogg med stort intresse. Så snälla! Gå in och kommentera här – det räcker med några få ord eller en mening och du kan ju vara anonym om du vill. Jag vet av egen erfarenhet att det var viktigt med kommentarerna när jag var ny i bloggvärlden - det sporrade till fortsatt skrivande när jag visste att någon läste det jag skrev. Att kommunicera är den allra viktigaste delen av arbetet med EmilWernbloggen. Att skriva till någon som faktiskt läser det vi skriver – det finns riktiga mottagande läsare därute i cyberspace. Ställ det mot att skriva ner sina funderingar i en skrivbok som kanske läraren och någon kompis läser och som sedan läggs ned i en låda/bänk - ja du förstår.

Jag får också tillgång till elevernas kunskaper om Visby och Gotland vilket får mig att tänka på nytt undervisningsinnehåll. En bok kan med andra ord skapa undervisning i alla ämnen under ett helt läsår, det är jag helt övertygad om. Nu ser inte organisationen ut så där jag befinner mig men det skulle kunna gå. Om min entusiasm är lika stor hos eleverna vet jag faktiskt inte så det får bli min nästa uppgift att ta reda på.

YouTube, en del av undervisningen

Att öva upp sin hörförståelse är ett av uppdragen i kursplanen i engelska. Varför inte börja använda YouTube och hitta något som kanske är en aning knasigt och en smula roligt på köpet?

Kraften i böckers innehåll

Åh, om ni bara kunde se mig. Jag hoppar, fnissar och klappar händerna! (nästan i alla fall). Jag har suttit och spånat kring vårt arbete med Emil Wernböckerna. Tänk vad mycket fantastiskt roligt, kreativt och intressant vi i skolan kan göra – utifrån en enda bok. Då förstår man kraften i böckers innehåll, det gäller bara att komma på hur att använda dem. Ju mer jag tänker kring Emil Wernböckerna ju fler tokiga idéer får jag. Undrar om lärare får ha tokiga idéer? Jo, det tror jag absolut att vi kan få ha, bara de går att förankra i vårt uppdrag, då får man nog toka på bäst man vill. Vi kan läsa böcker och så kan vi läsa böcker, ensamma eller tillsammans och undervisa om det vi läser – lyfta upp bokens innehåll till undervisning. Och att lyfta upp bokens innehåll genom att göra en trist bokrecension, det duger inte alls. Nej, vi har ett viktigare uppdrag än så.

Och allt det här tokiga då, undrar ni kanske. Jo, jag tänker kokosbollar, teater, saft, film, radio, dialekter, fantasi, anteckningsböcker, pröva, smaka, gilla eller inte – allt i en enda salig röra. Men det här är enbart min tokblandning, imorgon kommer elevernas idéer och då blir det kanske än tokigare än vad det redan är.

Lyssna, lyssna, LYSSNA!

Vi har idag haft besök av Utbildningsradion. Eleverna har blivit inbjudna att få skriva för Radioskrivarklubben. Det verkar bli ett spännande projekt och har eleverna tur kommer deras skrivande att bli radioteater. Vi fick lyssna på flera olika avsnitt på tidigare avsnitt från Radioskrivarklubben och att se eleverna när de lyssnade på radioteater var helt underbart. De drogs med och in i teatern, ögon blev stora, frågande och det fnissades, det blev tyst och de hoppades till när något spännande hände. Jag insåg när jag satt där att det antagligen lyssnas på tok för lite på radio/teater ute i våra skolor. Eleverna borde få möjlighet att själv få fantisera och skapa bilder genom att vara en lyssnare.

Eleverna var oerhört engagerade och under maten diskuterades det för fullt kring borden om hur radioteatern egentligen slutade, hur den egentligen var, om det var si eller om det var så. De var inte överens, men det behöver de ju inte vara. Att få berätta, diskutera och argumentera är viktiga ord i kursplanen och idag kursplanades det för fullt. Ämnets syfte och roll och några strävansmål bekräftar det:

Utbildningen i ämnet svenska syftar till att ge eleverna möjligheter att använda och utveckla sin förmåga att tala, lyssna, se, läsa och skriva samt att uppleva och lära av skönlitteratur, film och teater.

Ämnet skall ge läs-, film- och teaterupplevelser och tillfällen att utbyta erfarenheter kring dessa.

Svenskämnet syftar till att tillsammans med andra ämnen i skolan utveckla elevernas kommunikationsförmåga, tänkande och kreativitet.

– utvecklar sin fantasi och lust att skapa med hjälp av språket, både individuellt och i samarbete med andra,

– utvecklar en språklig säkerhet i tal och skrift och kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika sammanhang samt genom skrivandet och talet erövrar medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan,