Det blev några nya Wikiminiauter idag

IMG_3995Idag fick eleverna stifta bekantskap med Wikimini. Det var med stort intresse och entusiasm som eleverna började skriva sina allra första artiklar. Andra valde att gå in och redigera i redan befintliga artiklar.

De skrevs både på iPad och på dator och det verkade fungera bra, till en början. Innehållet i elevernas artiklar blev en blandad kompott och enbart utifrån elevernas egna intresseområden. Jag ville inte styra  första gången de arbetade med Wikimini utan bara låta dem utforska och pröva efter eget intresse och nyfikenhet. Jag och eleverna fick lösa många saker tillsammans under dagen. För det blev en dagslång lektion. Vi startade direkt på morgonen och höll på till tidig eftermiddag, eleverna ville aldrig sluta och till sist fick jag fösa ut dem då det blev rast. Det sista eleverna frågade mig innan det gick hem var om de fick fortsätta att skriva hemma på den artikel de hade börjat med i skolan.

Eleverna stötte också på saker som inte riktigt funkade (eller om vi kanske gjorde fel). När de skrivit sina artiklar och skulle spara dem försvann allt som hade skrivits. Jag trodde att eleverna skulle ge upp men de satte sig tålmodigt och skrev samma artikel en gång till. Vissa elever fick skriva om tre gånger innan det blev publicerat men de gav aldrig upp.

Några elever ville lägga till bilder i artiklarna och då blev det självklart diskussioner kring upphovsrätt. I det sammanhanget är det skönt att vi redan tidigare har pratat och lärt oss en hel del om Creative Commons vilket underlättade dagens arbete. Det är härligt att se äldre elever hjälpa de yngre som ännu inte riktigt har fått grepp om turerna kring Creative Commons. Eleverna utgick därför från CC Search för att hitta bilder som passade till deras artiklar. Och det blev många turer kring hur man spar och laddar upp filer på PC kontra iPad. Jag har tur att det finns elever som förstår fort och kan lära sina klasskamrater.

Genom att utforska Wikimini tillsammans med eleverna dök det upp funderingar kring saker jag behöver lära mig mer om och som också är en del av mitt personliga kursmål i det Digitala Skollyftet:

  • Hur ska en artikel skrivas? Vad ska den innehålla? Rubriker, fetmarkerat eller inte fetmarkerat,  länkar, bilder, filmer eller annat. Finns det en övergripande struktur på det hela? Vet att Pernilla Laursen har någon struktur som hon och hennes elever använder och den är jag nyfiken på.
  • Även om jag känner mig säker är jag osäker kring de skärmdumpar från olika TV-spel och datorspel som ligger ute på nätet under Creative Commons. Får dessa bilder verkligen användas på Wikimini? Jag tror inte det så jag måste ta reda på hur det verkligen ligger till eftersom många artikelförfattare skriver just om spel och de vill ha med skärmdumpar för att texten ska bli lättare att förstå. Och redan nu har jag via Twitter fått svar på min fundering. Det är INTE okej med skärmdumpar i artiklar på Wikipedia eller Wikimini.
  • Jag behöver lära mig mer om Diskussion på Wikimini. Är det en chatfunktion (som några av mina elever uppfattar det) eller är det mer en diskussion om innehållet i artiklarna?
  • Hur noga ska språket vara, både till form och innehåll? Det är ju ändå en encyklopedi så jag tycker nog att det ska vara språkriktigt. Hur tänker andra vuxna/lärare kring detta?
  • Lärarfliken på Wikimini – vad ska den fyllas med? Jag vet att jag kan bidra men undrar själv vad som ska finnas med. Läroplansanknytning? Filmer och text om upphovsrätt för den som är osäker och behöver snabb support för att inte villa bort sig tillsammans med sina elever?

Så här sammanfattar eleverna sitt första möte med Wikimini:

IMG_4004

Mitt personliga kursmål i Digitala skollyftet

Framåt

Jag heter Marie Andersson och har under de senaste åren utforskat olika saker i undervisningen tillsammans med mina elever. Vi har bloggat, Skypat, skrivit en artikel på Wikipedia, gjort e-böcker, recenserat appar att använda i undervisningen, utforskat upphovsrätt, utvecklat appar tillsammans med högskolestudenter, geocachat som en del av undervisningen och säkert en hel del andra saker som jag för tillfället inte kommer på. Idag ser jag inte det digitala som något specifikt verktyg eller arbetssätt och jag vill inte längre benämna det som att vi arbetar digitalt utan det är en del av undervisningen precis som allt annat jag använder mig av i mitt dagliga arbete.

Efter alla larmrapporter i media om svenska elevers dåliga resultat i läsförståelse började jag fundera över min egen undervisning kring läsförståelse och elevers skrivutveckling. När jag gjorde det var jag tvungen att dra hårt  i handbromsen. Jag behöver för egen del stanna upp, djupdyka och fokusera på att utforska läsförståelsens betydelse kring elevernas lärande. Det gör jag tillsammans med människor som jag bl a hittar i det utvidgade kollegiet på Twitter och i olika Facebookgrupper, t ex  och . Jag har under sommaren läst Pauline Gibbons bok Stärk språket stärk lärandet  (vilken vi nu arbetar med på vår skola) och även boken Låt språket bära (genrepedagogik). Jag har också börjat att utforska det reciproka undervisningssättet, via litteratur och därefter tillsammans med mina elever i skolan.

Jag blir bättre på att undervisa genom att delta i diskussionerna på nätet där jag får möjlighet att höra vad andra människor tänker. Den pedagogiska litteratur som jag har läst har gjort att jag idag undervisar mer medvetet och ser mer kritiskt på min undervisning i ämnet svenska än vad jag har gjort tidigare. Det utvidgade kollegiet gör att jag också kan ta med mig andras erfarenheter till mitt eget skolområde, till mina kollegor på skolan, där vi i diskussion med varandra, i små steg, förändrar och utvecklar skolans verksamhet tillsammans.

Mitt personliga kursmål i Digitala skollyftet har fokus på elevers läs- och skrivutveckling:

1. Arbeta med den reciproka undervisningen

2. Tillsammans med eleverna utforska Wikimini (barn och ungdomars eget Wikipedia). En fantastisk möjlighet för yngre barn och ungdomar som inte riktigt kan slå sig in på Wikipedia och bidra med sin text där (däremot kan de bidra med bilder och filmer). Wikimini blir de ungas arena där de får skriva för riktiga mottagare, samarbeta med andra online, bidra till en svensk kunskapsbank i text, bild och animationer, arbeta med upphovsrättsfrågor och säkert många andra saker som vi ännu inte har upptäckt. Jag vill utforska och se vad som händer med elevernas skrivutvecking när de får arbeta med Wikimini. Kommer eleverna att bli mer motiverade till att skriva, kommer innehållet att bearbetas på annat sätt än när de enbart skriver för oss i klassen, kommer text och bild få en större plats när de lägger ut sina skrivuppgifter online och kommer Wikimini, på lång sikt, bli en lika viktig sökmotor som Wikipedia är idag?

Arbetet med Wikimini bygger på Digitala skollyftets tre hörnstenar:

1. Utveckla sin (elevernas) digitala kompetens,

2. Dela med sig (Sharing is caring)

3. Utvecklar sin (elevernas) läs- och skrivförmåga genom att använda sig av Wikimini som arena (kalla det skolutveckling/elevutveckling).

Om mina två olika kursmål kommer att gå hand i hand eller löpa parallellt får framtiden utvisa men jag är redo att lära mig nytt tillsammans med eleverna och det utvidgade kollegiet. Jag går in i det nya och outforskade med stor nyfikenhet och med rättighet att misslyckas.

 

Fotografering, yttrandefrihet och paparazzis

Jag läste Joachim Jardenbergs blogginlägg om vad som gäller vid fotografering och publicering av bilder på nätet och i annonser. Ett så pass viktigt inlägg att jag inte kunde låta bli att använda det som grund och stöd för min undervisning.

Utan att ha diskuterat med kompisar eller med mig fick eleverna först svara på Joachims frågor på Mentimeter. Detta för att de skulle få möjlighet att visa vad de tyckte innan vi diskuterade vidare om vad som egentligen gäller.

Och så här svarade eleverna:

Efter Mentimeter-klickandet (som eleverna prövade för första gången idag) började vi tillsammans diskutera de rätta svaren. Det blev intressanta diskussioner om yttrandefrihet, yttrandefrihetslagen, demokratier, diktaturer, fängelse, tortyr, paparazzis, kränkningar, mobbing och förmågan att tänka sig för innan barn, ungdomar och vuxna väljer att publicera något på nätet. Yttrandefrihetsbegreppet var inte helt lätt att förstå och ta till sig för eleverna men till slut insåg de att de får säga, skriva och fotografera vad de vill (även om det alltid finns undantag). Jag blev dock lite förvånad över att eleverna inte riktigt kopplade ihop fråga 3 med vårt ständiga arbete kring Upphovsrätt. Den ständiga diskussionen att lyfta medie- och informationsfrågor under skoldagen blev med ens tydligare för mig.

De flesta av våra elever (inte alla) publicerar sig på nätet via bloggar, YouTube, Instagram, Twitter, Facebook eller vad det nu kan vara. Vi i skolan har en skyldighet och ett uppdrag utifrån läroplanen att utbilda våra elever till medvetna demokratiska samhällsmedborgare vilket idag bl a innebär att de måste bli medie- och informationskunniga (MIK). Och kan inte du och jag, som lärare, något om MIK, ja då måste vi lära oss. Det gör vi genom att fråga, läsa på och ta till oss kunskap kring detta viktiga ämne i en teknikintensiv värld som både lärarer och elever lever i.

För att eleverna ska kunna äga kunskapen om vad som faktiskt gäller vid fotografering och publicering fick eleverna välja hur det skulle presentera det vi hade diskuterat idag. Det blev fyra filmer och två faktatexter. Därefter fick de presentera sina filmer och texter för några elever som inte hade deltagit i diskussionerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Entreprenöriellt lärande skapar arbete på landsbygdsskolan

Apparbetet går vidare. Nu kan vi säga att elevernas idéer till kreativa appar har kommit till fas två. I förra veckan fick mina elever besök av studenterna på högskolan som ska programmera och skapa deras appar. Jag tror att båda parterna var lite pirriga men det släppte snart. Varje elevpar fick sitta med sin programmerare och där redovisa och presentera hur de hade tänkt och hur de ville att appen ska fungera. En av programmerarna läser på distans och befinner sig i Italien så min elev fick Skypa för att lämna över sin app. Eleverna har tänkt till bra för det verkar som om alla appar kommer att se dagens ljus så småningom. Eftersom eleverna och studenterna befinner sig på ca 2 mils avstånd så kommunicerar de för tillfället via Facebook. har varit väldigt användbar och många frågor och funderingar har fått svar på vägen och gruppen är den bästa länken vi har för tillfället. Senast idag var vi inne på Facebook för att se programerarnas mock-ups. Det är också oerhört fantastiskt att mina elever ställer sig kritiska till de fina bilderna som studenterna på högskolan använder sig av. Senast idag undrade en elev om bilderna som studenterna använder är upphovsrättsskyddade. Vi inväntar svar :)  Entreprenöriellt lärande när det är som bäst!

 

 

 

 

YouTube och upphovsrätten

Att publicera upphovsrättat material på YouTube var inte så lätt som jag trodde. Skämt och sido. Jag fick en film skickad till mig från en skola i Ryssland. De bloggar tillsammans med oss på KaliningradEskelhem. Det gick inte att ladda upp filmen på bloggen så jag erbjöd mig att ladda upp filmen på mitt YouTubekonto och sedan bädda in filmen på den gemensamma bloggen, vilket jag gjorde igår kväll. Inte tänkte jag så noga på vilken musik de hade valt, den var trallvänlig och väldigt medryckande. Samtidigt tycker jag att jag borde vara mer insatt och medveten kring detta eftersom vi arbetar med det i skolan, men tydligen kommer jag falla dit lite då och då.

Sagt och gjort. När filmen fanns på vår blogg kunde eleverna titta på den och det är väldigt roligt att ha de ryska eleverna med på bloggen. Så långt var allt frid och fröjd. Döm av min förvåning när det låg ett mail från YouTube och väntade på mig när jag kom hem. I mailet blev jag informerad om att nämnt YouTubeklipp innehöll upphovsrättsskyddat material. Det stod klart och tydligt vilken låt det gällde och att mitt YouTubeklipp nu var spärrat i Tyskland. Jag skulle också bekräfta att jag läst den information som skickats till mig. Gulp!!! Allvarliga saker det här med upphovsrätt.

YouTube erbjöd ersättningsmusik som jag kunde ersätta den upphovsrättsskyddade musiken med. Problemet var bara det att allt som eleverna säger på filmen då försvinner (om jag nu förstod hur jag skulle göra). Det i sin tur innebär att det enda alternativ jag nu har är att radera klippet.

Jag lägger ingen som helst skuld på den ryska skolan, eleverna eller deras lärare om att inte veta vad som gäller. Det är svårt med upphovsrätt, det tar tid att lära sig allt som gäller kring upphovsrätt (om det någonsin går att lära sig allt). Blir också glad över att jag får lära mig nya saker som jag kan diskutera med mina elever som de förhoppningsvis kan ha användning av i framtiden. Jag blir också väldigt överraskad över att ”någon” sitter och kollar alla YouTube-klipp som publiceras. Hur går det där egentligen till för det kan väl ändå inte vara en människa som sköter allt som strömmar in på YouTube, måste ju vara någon dator eller liknande som ”känner av” eller söker på … ja inte vet jag. Jag är glad att jag fick lära mig något nytt samtidigt som det är väldigt tråkigt att radera det fina YouTubeklippet. Det är som jag alltid säger – av misstag och fel får jag ny kunskap och sedan är det bara att ta ut en ny riktning för nya lärdomar.

Kaliningrad, Eskelhem, upphovsrätt och Creative Commons

Nu har vi kommit igång med att lära känna eleverna i Guryevsk, Kaliningrad. Mina elever håller som bäst på att göra instruktionsfilmer på engelska för att eleverna i Kaliningrad ska veta hur de ska blogga men redan nu har de börjat blogga utan att våra filmer är helt klara :) Ni vet, barn och ungdomar de testar, klickar här och klickar där, så är de igång.

Jag är glad för elevernas skull att projektet redan är i rullning. Jag var lite orolig att Kaliningrad inte skulle svara men eleverna i Kaliningrad verkar vilja kommunicera och veta allt om Sverige, Gotland, eleverna, skolan, skolämnena, fritidsintressen m m, så det kommer nog att bli ett mycket intressant utbyte. Jag menar inte att intresse inte finns från Kaliningrad utan att vi har väldigt olika läroplaner som styr vår undervisning. Ett sådan här projekt kan jag som lärare i Sverige lätt ta in i min undervisning. I Kaliningrad är elever och lärare ålagda att läsa en ”lunta med böcker” och att då ha tid till att blogga kanske inte är det primära – framtiden får utvisa.

Vårt projekt är en del av Webbstjärnan vilket bl a innebär att man inte får använda upphovsrättsskyddat material (det får man ju aldrig om man inte har tillåtelse från upphovsmannen). Jag tror inte att eleverna i Kaliningrad har koll på det då jag ser att de har lagt in olika bilder i sina blogginlägg, så jag har nu gjort en sida på vår blogg där eleverna och läraren med hjälp av Creative Commonsfilmer får ta del av hur man kan använda andras material utan att göra upphovsrättsbrott. Mina elever har bra koll på det här efter att ha bloggat under två år men jag tänker ändå uppdatera dem på detta under veckan som kommer. Det ska bli intressant att se hur filmerna och informationen kring Creative Commons tas emot i Kaliningrad, både av läraren och eleverna. Kanske är de redan proffs på upphovsrättsfrågor eller så får de möjlighet att lära sig något nytt och väldigt viktigt då man publicerar sig på Internet. Tanken att elever i Sverige lär och inspirerar elever i Kaliningrad om upphovsrättsfrågor är väldigt tilltalande.

Ringrostiga, men vad gör väl det

Så har läsåret satt igång och självklart fortsätter vi att webbpublicera våra skolarbeten. Förra året var det första gången vi webbpublicerade och nu kan jag liksom inte låta bli att fortsätta. Det finns så många vinster med att låta eleverna webbpublicera sina skolarbeten så vi lär fortsätta:

  • Vi arbetar ämnesövergripande – vilket står i Lgr11.
  • Eleverna får möjlighet att visa vad de gör i skolan. Skolarbetena blir liksom allas egendom. Det är inga konstiga saker vi gör i skolan utan mest skolgrejer. Vi har ställt upp dörrar och fönster på vid gavel – vi har tvärdrag och det känns väldigt behagligt.
  • Helt plötsligt fylls klassrummet med en massa människor som tidigare aldrig har varit närvarande. Vi lär känna helt nya bekantskaper, det kan vara elever, lärare, föräldrar, en rektor, en IT-pedagog eller faktiskt vem som helst. Vi tycker att det är väldigt roligt att så många vill hälsa på i vårt klassrum.
  • Vi tycker att vi har inspirerad många andra med vårt skolarbete förra året så jag tycker att vi fortsätter med det även i år. Du hittar våra nya skolarbeten här och här.
  • Vi lärde oss en hel del om Internet och upphovsrätt förra året. Vi började förstå att Google inte är någon bildbank, att vi i klassen kunde skriva en alldeles egen Wikipediaartikel och att vi kunde få låna bilder av andra upphovsmän som lagt sina bilder under Creative Commons. Vi lärde oss också att vi kunde få låna upphovsrättsskyddat material om vi först frågade och till slut fick upphovsmannens godkännande. Vi fortsätter även det här året med att använda Creative Commonslicenserat material, även om vi känner oss en aning ringrostiga. Vad betydde egentligen licenserna by, nc, sa och nd? Vi fick tänka tillsammans innan vi kom på vad de stod för. Att upphovsmannens namn skulle vara med, det kom däremot eleverna ihåg och det ser du exempel på här och här och här och här.
Vi har också ett gäng med elever som inte var med förra året så det här är något helt nytt för dem. Men de visar redan intresse för att hänga på och de håller som bäst på att lära sig skriva blogginlägg och söka efter Creative Commonslicenserat material. Vi som redan kan vi hjälper dem så att även de kan bli en del i årets upphovsresa.

Ordna, hitta och samla

Har idag varit på Framtidens lärande och lyssnat på skolbibliotekarie från Träkvista skola på Ekerö. Jag vill också ha en skolbibliotekarie vid min sida. En kollega, en som jag kan samarbeta och utvecklas tillsammans med i informationsdjungeln. Det lät så himla intressant att höra Linda berätta om att låna ut böcker var det lilla i hennes arbetsdag. Hon berättar att man på biblioteksutbildningen (om det nu heter så) läser bibliotek- och informationskunskap. Fokus ligger alltså på att ordna, hitta och samla info. Inte att låna ut böcker. Skolbibliotekariens arbetsuppgift är, enligt Linda, att utveckla elevens informationskompetens. Lära eleverna att hitta relevant information, och sedan sortera och ordna upp den funna informationen i form av t ex text, film eller musikvideo. Linda undervisar eleverna i upphovsrätt och källhänvisning – allt för att vi lärare ska kunna se var eleverna har hittat och hämtat sin information i form av text och bild – ett så oerhört viktigt samarbete som eleverna har rätt till. Linda säger:

Lärarna behöver min kompetens lika väl som jag behöver lärarens pedagogiska kompetens.

 

Oj vad jag önskar att jag fick arbeta tillsammans med Linda, eller vilken skolbibliotekarie som helst, en som fanns på skolan där jag arbetar. En som hjälper mina elever i informationsvärlden och utvecklar dem till medvetna informationssökare med hjälp av den kompetens som skolbibliotekarien besitter.

 

Upphovsresan

I arbetet med Emil Wern så har jag väldigt ofta upphovsrätten i fokus. Det blir liksom en självklarhet när vi arbetar med bloggen i vår undervisning. Det går inte att undvika att prata om upphovsrätten tillsammans med eleverna, eftersom vi publicerar, lånar av andra och tittar på andras webbsidor. Jag upplever inte att jag dagligen pratar om upphovsrätten, snarare blir det kanske någon enstaka gång i veckan då det blir prat om CC-licenser och upphovsrätt. Vi har pratat om det här i ett halvår nu. I början förstod nog varken jag eller eleverna vad vi pratade om, varför vi skulle ha någon användning av det och inte hade vi hört talas om något som hette Creative Commons. Idag känns det som om vi har varit ute på en halvårsresa och att vi faktiskt har kommit en bra bit på väg. Riktigt var vi är på väg är väl inte riktigt klart för oss men vi är i alla fall på väg mot något. Idag kan vi mycket mer och vi börjar förstå att vi måste ha kunskap om upphovsrätten och några av eleverna börjar också förstå innebörden i CC-licenserna. De behöver inte längre läsa innantill för att förstå vad by, nc, sa och nd betyder utan licenserna börjar bli en kunskap de bär med sig.

Vi har precis avslutat ett arbete kring olika världsarv. Vi har arbetat i 3 olika grupper där vi har varit en ansvarig lärare för varje grupp. Döm av min förvåning när eleverna i 4:an (som inte har arbetat med mig) redovisar om Blåsfisken och hänvisar till bildens upphovsman, helt korrekt. Jag blir så imponerad.

Andra elever har gjort planscher om Frihetsgudinnan. På planschernas framsida eller baksida finns källhänvisningar och CC-licenser nedskrivna:

Så här såg det ut i en presentation i PhotoStory om Frihetsgudinnan:

På en plansch fanns källhänvisning+CC-licenser:

Andra har inte kommit så långt på upphovsresan, men de är ändå med:

Jag har börjat inse att elevernas medvetenhet börjar dra sig utanför skolans väggar. Upphovsrätten är inte längre enbart en skolsak utan upphovsrätten har nu börjat att flytta in hemma hos en elev. Eleven kom springandes på skolgården igår:

- Du Marie, jag var inne på webbsidan XX och när jag skrollade längst ner på sidan hittade jag det där märket, du vet, det där med ett c i en ring.
- Aha, du menar copyrightmärket, svarade jag.
- Ja.
- Kommer du ihåg vad copyrightmärket betyder? undrade jag.
- Att man inte bara kan ta något från sidan, svarade eleven utan att blinka och fick medhåll av kompisen bredvid.
- Men om vi nu skulle vilja låna något från websidan, vad kan vi göra då?
- Vi kan alltid fråga, svarade eleven och en elev som anslutit till vårt samtal.

Alla elever är inte så engagerade. Alla elever har inte klart för sig exakt hur det förhåller sig med licenserna. Alla eleverna springer inte hem efter skolan och letar copyrightmärken på webbsidor. Alla elever har inte förstått. Alla elever jublar inte när de ska hänvisa till upphovsmän genom att fråga eller skriva CC-licenser. Men tillsammans hjälper vi varandra och därmed överförs kunskaperna från en elev till en annan. Jag har skrivit det förut och jag gör det igen. Jag är så imponerad av mina elevers kunskaper och deras intresse. Aldrig hade jag trott att vi tillsammans skulle kunna så mycket om något som är så svårt. Eller är det verkligen så svårt …?

Vad är det då för mening med …

Idag har vi i klassen försökt få ihop en bra motivering till varför just vi skulle kunna vara en tänkbar vinnare i Webbstjärnan 2011. En av de saker vi måste göra för att få delta i tävlingen är att skriva hur vi arbetar med upphovsrätt – med vår blogg/eget material och hur vi lånar av andra. Trötta elever, sista timmen på dagen, var med i diskussionen kring hur just vår blogg och vårt användande av andras material används enligt upphovsrätten. Och jag måste säga att jag är imponerad av mina elever, 10 – 12 år, som redan kan så mycket om copyrightskyddat material, Creative Commonslicenser, om hur de går tillväga om de vill låna av andra, hur de hänvisar och vad som gäller och inte gäller. Tillsammans kan de så himla mycket! Men det är en sak som jag har gått och funderat på och som en av eleverna sa idag:

- Ja men …. det är inte säkert att andra elever och vuxna vet vad som gäller om de vill låna text, bild eller filmer från vår blogg. Alltså, de kanske bara tar utan att fråga eller hänvisa och vad är det då för mening med att vi vet vad som gäller och inte de?

Vad är meningen med att känna till, vara medveten och ha kunskap om upphovsrätt, Creative Commonslicensierat material och  copyrigth? Ta dig en funderare och lär dig själv och dina elever om vad som gäller när du och de lånar material av andra.